Filmfestivalen 2009

En serie mord som begicks i ESB på 40-talet börjar åter utredas i samband med att ett gammal brev som aldrig nådde sin mottagare återupptäcks. Dokumentär? Till synes är det så, men de inblandad är skådespelare, och de gamla ‘journalfilmerna’ år gamla film noir-klassiker med storheter som Bogart, Bacall och Douglas.

Det är mycket väl utfört, och de gamla filmklippen smygs elegant in i ramhandlingen. Tankarna går till Steve Martin-klassikern Dead men don’t wear plaid, och denna film är lika underhållande, fast på ett annat sätt.

4 döda filmikoner av 6

När Jens’ bror Simon fyller år kommer han dit, försenad och lätt bakfull. Men det är inte det som lägger sordin på födelsedagsstämningen, utan det är när brödernas far Mogens, som varit inlagd på psykvård till och från de senaste 20 åren, helt otippat dyker upp och hävdar att han köpt en sportbil till sina söner. Jens och Mogens far iväg för att hämta den förmodade bilen, men situationer uppstår.

Utan pekpinnar porträtterar Henning Jensen en mentalsjuk man med trovärdughet och utan stora åthävor. Han påminner lite om John Nobles karaktär Walter Bishop i Fringe. Det är en lagom blandning av komedi och drama, och en heltigenom fin och skickligt berättad historia.

4 trajjor av 6

Tenso börjar tröttna på sin hål-i-huvet-tjatande fru, men har inte stake nog att begära skilsmässa. Istället anlitar han den lokale casanovan för att förföra henne, så att hon ska lämna honom. Det går inte riktigt som planerat och wackiness, som det brukar heta, ensues.

Det är mycket prat, mycket skratt och färgglada karaktärer. Valeria Bertucelli i rollen som observanta/pessimistiska/realistiska frun Tana lyfter en redan sevärd och trivsam film ytterligare ett snäpp.

5 utläggningar av 6

SeaShepherd är en organisation som tagit på sig att patrullera valrika vatten och vid behov vidta drastiska åtgärder för att stoppa de valfångstfartyg som, trots internationella förbud, fortsätter att fånga val. Vi får följa två fartyg ur deras flotta och deras jakt på japanska tjuvskyttar i Södra ishavet.

En bra dokumentär bör klara av åtminstone en av följande tre uppgifter: Att inspirera, att utbilda och att underhålla. At the edge of the world fixar tvivelsutan två av dessa, och nästan en tredje. Den rådande situationen inom internationell valfångst och aktuellt valbestånd avhandlas bara flyktigt, men dock. Det är underhållande, och eftersom därför avsedda filmteam faktiskt var på plats ombord har allt fångats på film och behöver inte återges med hjälp av träiga intervjuer, ohörbar radiokommunikation och trista stillbilder. Action och spänning blir en del av kakan i den här typen av militanta aktioner i krävande farvatten. Och man blir inspirerad. Kanske inte till att ta ett halvår av sitt liv och hänge sig åt handfasta piratoperationer i fryskalla vatten, men i alla fall att ta sitt miljöansvar och kanske ta aktiv del i att stoppa utrotningen av skogens alla djur (eller nåt annat man brinner för).

5 harpuner av 6

Coralie bor med sin far i en håla i Quebec. Granne är den lokale patriarken Alain med sitt anhang av osympatiska skurkar. Hon vill därifrån, till Frankrike med sin kille, men Alain och framför allt hans högra hand Spazz styr trakten med järnhand.
Även om dramaturgin är närmast obefintlig och ingen av karaktärerna (utom möjligen Coralies pappa) väcker någon empati så hålls ändå intresset uppe. Känslan av desperation förmedlas elegant, kanske med hjälp av det utsökta, suggestiva svartvita fotot, och Nicolas Canuel gör en utsökt skurk av den slemme Spazz.

4 camouflagebyxor av 6

I krigets Tjetjenien ska två ryska soldater forsla en tjetjensk krigsfånge. Trots att de inte pratar samma språk, eller i tjetjenens fall, alls, uppstår ett slags kommunikation de tre emellan.

Förmodligen är det här en allegori över hur vi alla kan mötas, trots nationella och/eller kulturella skillnader. Fint så. Några hyfsade scener och en helt okej äkthetskänsla hjälper dock inte det faktum att det här bara är vansinnigt tråkigt.

2 kalashnikov av 6

Moth sitter i fängelse för ett mord han inte begått. Sovjetkommunismen har precis tagit över i efterkrigstidens Bulgarien, och genom att sprida dess budskap i fängelset släpps han ut i förtid. Han är fast besluten att slutföra den stöld under vilket mordet han inte begick utfördes, men saker och ting har förändrats sen han åkte in, inte minst han själv.

Det är väldigt snyggt filmat, och vissa av scenerna känns koreograferade snarare än regisserade. Under filmens gång berättas anekdoter och småberättleser, varav somliga är bättre än andra. På det stora hela är filmen sevärd, men inte mer.

3 tuggummin av 6

Phillippe Petit, lindansare extraordinaire och professionell våghals, när en dröm om att gå på lina mellan de två tornen i nyligen uppförda World Trade center. I denna dokumentär får vi, per gamla smalfilmer, intervjuer, foton och dramatiseringar reda på hur kuppen föll ut.

Petit är en färgstark karaktär och hans entusiasm är mycket smittande. En dokumentär om ett såpass okontroversiellt ämne behöver inta vara vinklad ååt nåt håll, så regissör James Marsh kan fokusera på att berätta en sanningenlig och mycket underhållande historia. Dessutom får man, lite oväntat, klara Clockwork Orange-vibbar: 70-tal, antydan-till-sex-scen i höghastighet med sprittande musik samt att Petit själv är ganska lik Malcolm MacDowell.

4 pilbågsskott av 6