Filmfestivalen 2009

I en uttorkad saltsjö ska ett värdefullt exemplar av koranen säljas för en miljon euro. Kalligrafiker (kalligrafister? kalligraförer? kalligronomer?), maffian, storsamlare och andra är inblandede.

Man kan säga så här: Om man ska visa en film vars huvudsakliga nyans är kritvitt, bör man noga överväga att visa den på ett medium som tillåter en att visa textningen i kontrasterande färg, eller vitt på svarta remsor. Annars gäller det att kunna turkiska. Det kan inte jag, och således blir det väldigt svårt för mig att ge Dot ett rättvist omdöme. Det får bli ett medelbetyg. Vansinnigt snygga förtexter, dock, och det faktum ett filmen är skjuten i en enda tagning är imponerande.

3 punkter av 6

Hasan är bosnier, bosatt i USA med en tysk/amerikansk fru. En dag, på de snöpinade vägarna i Minnesota, slajdar hans Buick av vägen. Den som stannar för att hjälpa honom är ingen mindre än en forna landsman. Han är dock kristen och Hasan är muslim, så misstänksamhet uppstår omgående.

Hela historien känns i bästa fall obefintlig, och oftast krystad. Ljuspunkten är Leon Lucev i rollen som den karismatiskt osympatiske Vujo.

2 bromsslangar av 6

Havar (kurdiska för ”rop på hjälp”) är en ung kvinna som blir beskylld för att ha visat lite hud. Således anser hennes far att det är hennes plikt att begå självmord, och om hon vägrar så måste han döda henne själv. Ty sådan är den perversa företeelsen som kallas hederskultur.

Det är långsamt, träigt och tidvis, kanske på grund av den enorma kulturskillnaden, oförståeligt. Men historien griper tag, och premisserna och scenerna är oerhört starka. Om den här filmen lyckas övertyga endast en man om det vansinniga med hedersmord så är det ett steg i rätt riktning.

4 hängsnaror av 6

När en samling kortfilmer utan gemensamma karaktärer sätts ihop så brukar det betyda att man får se ömsom vin, ömsom vatten. African tales är inget undantag. Några av historierna känns meningslösa, andra intressanta. I sanningens namn ska nämnas att jag ville se just den här mixen för att jag var i Tanzania för ett knappt år sen, och mycket riktigt, en av historierna utspelar sig delvis i gränsstationen i Arusha, exakt där jag var i mars 08.

Mawazo: 3/6

Body On Fire: 2/6

The Rat Trap: 2/6

The Business Trip: 4/6

Retirement Day: 4/6

Inalles: 3 mamas av 6

Stanley och hans familj och vänner bor i Colombos slum. Han drömmer om att emigrera till västvärlden, men trots flertalet försök får han inget visum. När han ser en annons om en internationell handbollsturnering i Tyskland får han idén att sätta ihop ett Sri Lankiskt landslag och fara dit.

Det är en brokig skara människor som teamar upp, och många dråpliga situationer uppstår. Bäst är när polisen… ja, se filmen. Eller när halvskurken Raoul kör sitt inspirationstal i omklädningsrummet. Eller när de totalt handfallna lankeserna faktiskt lyckas trixa in en boll. Underbara karaktärer, skön stämning, glädje och skratt, tårar och spänning. Och man sitter och myser mest hela tiden.

5-metersspelare av 6

52-årige Raul är helt fixerad vid Travoltas karaktär Tony Manero från Saturday night fever. Han är fast besluten att vinna den kommande look-alike-tävlingen på TV. Samtidigt lägger Pinochets regim käppar i hjulet för dem han jobbar med på den lokala dansstudion.

Raul är en av de mest osympatiska karaktärer filmvärlden skådat, och det kräver en rejäl dos av ansträngning för att köpa att någon skulle vilja tillbringa en endaste sekund med honom, än mindre älska honom. Det övergår mitt förstånd hur han kan attrahera två kvinnor, varav den ena är både ung och snygg. Man kan inte hålla på protagonisten, och man gitter inte ens engagera sig. Med mer fokus på motståndsrörelsen mot Pinochet och med en mer sympatisk huvudperson (eller en skådis som kan framställa karaktären med åtminstone en god sida, vilket Alfredo Castro misslyckas med) hade det kunnat bli en bra film. Det blev det inte.

2 vita kostymer av 6

Richard Minnich råkar 1991 ut för en trafikolycka. Två dagar senare har han fått närmast total minnesförlust och minns inte vem han är, och än mindre sin familj. Sonen Rick, nyutexaminerad filmare, har under sjutton års tid med sig videokameran och filmar sina syskon, mor och styvmor. Snart kryper det fram att pappan kanske inte alls har minnesförlust, utan bara vill skapa sig ett nytt liv, eftersom hans gamla gått i kvav.

I början är filmen varken mer eller mindre än en regelrätt amerikansk dokumentär med mycket stråkar och tårar i blick, men efter hand, när bakgrunderna utvecklas, väcks intresset om vem denne påstådde minnesförlorare egentligen var, eller för den skull är.

3 familjer av 6

Förfilm: Alla vill till himlen – 3 tåg av 6

Gnistan i äktenskapet har slocknat för Breda och Billy. Hon är uttråkad och negligerad, han föredrar att supa med sina dryckesbröder och tråna efter yngre kvinnor. På parets tionde bröllopsdag, då de egentligen ska ta några glas med sina respektive kompisgäng för att sedan sammanstråla för en romantisk avslutning på kvällen, går allt snett.

Eileen Walsh, i rollen som Breda, är som vanligt bra. Aidan Kelly lyckas utsökt spela en man vars liv gått i träda och kan nyanserat inge sympati för en som annars kunde varit en gubbsjuk nonchalant skithög.

4 horisontella ljusstrålar av 6