Filmfestivalen 2009

Richard Minnich råkar 1991 ut för en trafikolycka. Två dagar senare har han fått närmast total minnesförlust och minns inte vem han är, och än mindre sin familj. Sonen Rick, nyutexaminerad filmare, har under sjutton års tid med sig videokameran och filmar sina syskon, mor och styvmor. Snart kryper det fram att pappan kanske inte alls har minnesförlust, utan bara vill skapa sig ett nytt liv, eftersom hans gamla gått i kvav.

I början är filmen varken mer eller mindre än en regelrätt amerikansk dokumentär med mycket stråkar och tårar i blick, men efter hand, när bakgrunderna utvecklas, väcks intresset om vem denne påstådde minnesförlorare egentligen var, eller för den skull är.

3 familjer av 6

Förfilm: Alla vill till himlen – 3 tåg av 6

Gnistan i äktenskapet har slocknat för Breda och Billy. Hon är uttråkad och negligerad, han föredrar att supa med sina dryckesbröder och tråna efter yngre kvinnor. På parets tionde bröllopsdag, då de egentligen ska ta några glas med sina respektive kompisgäng för att sedan sammanstråla för en romantisk avslutning på kvällen, går allt snett.

Eileen Walsh, i rollen som Breda, är som vanligt bra. Aidan Kelly lyckas utsökt spela en man vars liv gått i träda och kan nyanserat inge sympati för en som annars kunde varit en gubbsjuk nonchalant skithög.

4 horisontella ljusstrålar av 6

Kylie och Dylan är jämnåriga grannar i ett fattigt område en bit ifrån Dublin. De är båda utsatta för övergrepp från medlemmar i sina familjer, och när Dylans far får ett extra aggressivt utbrott flyr de in till storstan i jakt på Dylans bror, som stack hemifrån två år tidigare. Efterhand som de unga tonåringarna kommer tillrätta med sina jag går filmen nästan obemärkt över från svartvitt till färg. Kelly O’Neill som den unga Kylie gör en enastående insats. De öden och äventyr som väntar de unga tu är ibland kul, ibland skrämmande och ibland dramatiska. Det är en gedigen, snygg film, men den lyfter inte riktigt helt. Bara nästan.

4 kindpussar av 6

När Shahregimen störtades i Iran på 70-talet tvingades kungen och drottningen i exil. Men teokratin som ayatollah Khomeini införde var förstås sju resor värrre, och även tidigare motståndare till monarkin tvangs fly landet. En av dem var Nahid Persson Sarvestani, som till slut hamnade i Sverige och blev filmskapare. Och således gjorde hon en film om två iranska kvinnor i exil: detroniserade drottning Farah och sig själv. Hon vågar inte ställa Farah till svars för de brott mot mänskligheten hennes avlidne make utfört, och det faktum att en ännu vidrigare regim tog över gör inte den gamle kungens tyrranni mindre avskyvärt. Och således saknar dokumentären udd, även om den är ganska underhållande.

2 tyranner av 6

Förfilm: Fäst vid dig — 5 navelsträngar av 6