Filmfestivalen 2009

Kylie och Dylan är jämnåriga grannar i ett fattigt område en bit ifrån Dublin. De är båda utsatta för övergrepp från medlemmar i sina familjer, och när Dylans far får ett extra aggressivt utbrott flyr de in till storstan i jakt på Dylans bror, som stack hemifrån två år tidigare. Efterhand som de unga tonåringarna kommer tillrätta med sina jag går filmen nästan obemärkt över från svartvitt till färg. Kelly O’Neill som den unga Kylie gör en enastående insats. De öden och äventyr som väntar de unga tu är ibland kul, ibland skrämmande och ibland dramatiska. Det är en gedigen, snygg film, men den lyfter inte riktigt helt. Bara nästan.

4 kindpussar av 6

När Shahregimen störtades i Iran på 70-talet tvingades kungen och drottningen i exil. Men teokratin som ayatollah Khomeini införde var förstås sju resor värrre, och även tidigare motståndare till monarkin tvangs fly landet. En av dem var Nahid Persson Sarvestani, som till slut hamnade i Sverige och blev filmskapare. Och således gjorde hon en film om två iranska kvinnor i exil: detroniserade drottning Farah och sig själv. Hon vågar inte ställa Farah till svars för de brott mot mänskligheten hennes avlidne make utfört, och det faktum att en ännu vidrigare regim tog över gör inte den gamle kungens tyrranni mindre avskyvärt. Och således saknar dokumentären udd, även om den är ganska underhållande.

2 tyranner av 6

Förfilm: Fäst vid dig — 5 navelsträngar av 6

Jamal har växt upp i Bombays slum. I vuxen ålder lyckas han långt över förväntan i ”Who wants to be a millionnaire?” och misstänks således för fusk. Genom en rad tortyrmässiga förhör uppdagas hur han genom sin uppväxt kom att bli kungen av street smarts. Det är snyggt, roligt, rysligt, spännande och oerhört skickligt berättat. Man är engagerad hela tiden, och då kan man ha överseende med att svårighetsgraden på de frågor som per programmets upplägg borde kunna fälla en professor i allmänbildning istället ligger på mellanstadienivå. Med utsökt foto, väl avvägd musik och excellenta skådespelarinsatser lägger Danny Boyles Oscarsnominerade curryrulle upp ribban oerhört högt inför den fortsatta festivalen.

5 miljoner rupies av 6

Med ett nästan plågsamt långsamt berättartempo inleder Benoît Pilon sin historia om Tiivo, den erfarne vildmarksinuiten och hans drabbande av lungsjukdom med sjukhusinläggning i två långa år, långt bort från sin familj. So far, so boring. Men snart nog lyfter historien, och det faktum att han inte kan ett ord franska löser sig då Kaki, en ung eskimåpojke, läggs in på samma sjukhus efter syster Caroles försorg. Fin och trovärdig utan att bli sentimental.

4 vida vita vidder av 6

Som ett verklighetens Spinal Tap får vi följa pudelrockarna Anvils desperata försök att komma tillbaka till de stora arenor de delade med Scorpions, Whitesnake och Bon Jovi under det tidiga 80-talet. Sångaren Lips brinner för sin musik, men saknar förankring i verkligheten. Det är kontrasterna som gör filmen: 20 000 på arenan i Tokyo följs av spelningar för några få hundra (i lokaler som sväljer 10 000, no less), trummisen Robbs tillbakalutade motpol till den entusiastiske Lips, och Lips syskon, vilka alla nått akademiska framgångar som läkare och advokater (and business executives).

Så värst gripande är det inte, men kul.

3 strängar av 6

Inte mindre än två olika vinjettfilmer kommer köras alternerande inför huvudvisningarna i år, vilket är dubbelt så stort urval som vanligt. Kika in på http://www.goteborg.filmfestival.org/filmfestival/page/sv/information/vinjett och se själv.
Alternativ 1 består av närbilder av folk som ser lite bekymrade ut, följt av en knippe nakna män som promenerar ner till en skogssjö.
Alternativ 2 består av en till synes halvförstörd film av en man i skogen på natten.

Mina betyg? Jag låter dem bero, emedan vinjettfilmen/-erna aldrig kan dra upp eller ner snittbetyget för festivalen, men jag säger så här: Med såna här vinjettfilmer kan de riktiga filmerna bara bli bättre i jämförelse. Det kan bara gå uppför härifrån….