Filmfestivalen 2009

3,571429 Årets snittbetyg

4 Årets medianbetyg

713 Antalet stolar på Draken

713 Antalet personer i salongen på de flesta visningar jag jobbade på

>713 Antalet personer i salongen strax innan I skuggan av värmen började (pga glitch i biljettsystemet)

3 314 Antal minuter film jag betittade

317 Medianvisningsnumret (en film vilken jag för övrigt såg, nämligen We’ve Never Been to Venice, och den var inte bra)

37 Antal blogginlägg (does that include this one? No.)

32 Nummer i ordningen festivalen hävdar att 2009 års upplaga har

31 Nummer i ordningen 2009 års upplaga faktiskt har

2 antal matkuponger som blev över

1 antal filmer med lägstabetyget 1 (förutom extremgenomusla, typ Ind. Day och Pretty Woman, som har 0 i betyg)

7 antal filmer med högstabetyget 5 (förutom extremfantastiska, typ Fight Club, Clockwork Orange och Across the Universe, som har 6 i betyg)

21 Antal språk som talades märkbart bland mina filmer (inklusive engelska, farsi, klingon och lankesiska)

Bästa regi, nominerade:

William Karel, Empire State Building murders
Javor Gardev, Zift
Vito Rocco, Faintheart
Sam Mendes, Revolutionary Road
Danny Boyle, Slumdog millionaire

Bästa kvinnliga huvudroll, nominerade:

Lauren Bacall, Empire State Building murders
Valeria Bertucelli, A boyfriend for my wife
Malin Crépin, I skuggan av värmen
Kate Winslet, Revolutionary Road
Kelly O’Neill, Kisses

Bästa manliga huvudroll, nominerade:

Henning Jensen, The present
Michael Sheen, Frost/Nixon
Frank Langella, Frost/Nixon
Eddie Marsan, Faintheart
Aidan Kelly, Eden

Bästa långfilm, nominerade:

At the edge of the world
Faintheart
Revolutionary Road
Machan
Slumdog millionaire

(Vinnare avslöjas långt nedan)

Bästa kvinnliga biroll: Elsa Zylberstein, Jag har älskat dig så länge

Bästa manliga biroll: Michael Shannon, Revolutionary Road

Bästa skurk: Alfredo Castro, Tony Manero

Bästa manus: Simon Beaufoy, Slumdog millionaire

och i vanlig ordning, helt sonika årets…

…kortfilm: Mitt liv som trailer

…scenografi: Zift

…bottennapp: We never went to Venice

…besvikelse: att bli sjuk och gå på halvfart sista helgen

…biograf: Draken (för personalens skull, och i viss mån duken, salongen, ljudsystemet, stolarna…)

…mat: Tre indier

…väder: Bästa tänkbara. Honest. Var var regnet, halkan och framför allt snömodden?

…tema: Regissörer i exil (eller i alla fall verksamma utanför sitt hemland)

…träsmak: Chalmers 2

…fan att jag inte lyckades se den: It’s hard being loved by jerks

…vinjettfilm: ja, vad ska man säga? (sämst och näst sämst hittills)

…animerade: Fäst vid dig

…foto: Three Monkeys

…bristvara: Starka kvinnoporträtt

…mest ojämna: Zift

…framtidslöfte: Kelly O’Neill, Kylie i Kisses

…bör man nog fånga på bio: Synechdoche, New York

…läsning: Draken, Programmet samt Making Money av Terry Pratchett

…bästa plats: Längst fram, närmast mitten, de exklusiva personalplatserna på Pustervik

…mest portättlika: Stephen Rea som Bob Dylan i Kisses

…sexscen: Gamla och galna i Gaven

…musik: Roskilde

…åh fan?: Franska bageriets frukost ingår i personalmatkupongutbudet

…jag mötte Lassie: Jag diskuterade Kevin Smith med Filmkrönikans Andrea Reuter

…dokumentärer: At the edge of the world, Man on Wire

…rysligaste: Sauna

…president: Richard Nixon

…flitigaste länder: Canada och Turkiet

…ickeförekommande länder (tyvärr): Australia, New Zeeland, Tjeckien

Och vilka vann, då?

Bästa regi: Sam Mendes, Revolutionary Road

Bästa kvinnliga huvudroll: Valeria Bertucelli, A boyfriend for my wife

Bästa manliga huvudroll: Eddie Marsan, Faintheart

Bästa långfilm: Slumdog millionaire

En politiker råkar köra ihjäl en man strax innan valet. För att undvika politisk skandal mutar han sin chaufför att ta skulden för dådet. När han sedan kommer ut ur fängelset är inget som det borde, varken med frun eller vuxne sonen.

Starka scener, snyggt foto och idel osympatiska karaktärer bidrar till att man blir berörd. Men mer än så är det inte; det är lite för mycket misär, men ändå inte tillräckligt.

3 irriterande mobilsignaler av 6

Karim jobbar på en strutsfarm. När en struts lyckas fly blir han avskedad, vilket kommer väldigt olägligt, eftersom hans dotters hörapparat just gått sönder. Han tar sin motorcykel till stan för att få den fixad, och blir ofrivilligt använd som MC-taxichaufför, vilket visar sig öppna nya dörrar för den driftige familjefadern.

Det är skön stämning, och smockfullt med dråpliga och rörande situationer. Man fattar genast tycke för alla de inblandade karaktärerna, kanske främst den unge sonen och hans kompisars entusiastiska försök att börja odla fisk i den gamla uttjänta dammen. En goof för den ImdB-knappande: Ett flertal gånger finner Karim spår av den flydda strutsen mha ägg han och andra hittar i öknen, men strutsen som flyr är uppenbart av hankön.

4 instabilt lastade motorcyklar av 6

Juliette kommer hem till sin syster efter femton års frånvaro. Hon är distanserad och har svårt att finna sig till rätta. Snart kryper det fram var hon varit de senaste åren, och även varför.

Kristin Scott Thomas är excellent i rollen som Juliette, och filmen är lågmält dramatisk och försiktigt rolig.

4 simturer av 6

En IT-miljonär får i slutet av 1900-talet en idé om att göra en film. Han kan inte ens föreställa sig att den ska bli något annat än en megasuccé, men likt IT-bubblan så spricker snart drömmen om att bli filmmogul.

Det är goda premisser i Jesper Ganslandts och Martin Degrells dokumentär, men han lyckas aldrig engagera. De inblandade i projektet är intressanta personer, dock, och har en del tänkvärt att säga. Filmen de aldrig riktigt gjorde, en ockult film noir, skulle jag gärna ha sett.

3 bubblor av 6

Förfilm: I love the game of hockey – 4 puckar av 6

Alla utom Josh i skejtarkompisgänget tar plötsligt livet av sig. Han försöker hantera sorgen och saknaden bäst han kan, samtidigt som han känner sig utanför efersom han uppenbarligen aldrig blev inkluderad i självmordspakten.

Det är upplagt för dramatiska scener och förklarande tillbakablickar, men regissör Yves Christian Fournier levererar inte riktigt. Snyggt och lågmält välspelat, men inte speciellt engagerande.

3 ramper av 6

Ester Henning kom till Stockholm som tjugoåring, fast besluten att lyckas som konstnär, främst inom skulptur. Det gick inte riktigt som hon tänkt, emedan hon var en mentalt instabil person med paranoida tendenser, och hon skulle komma att tillbringa merparten av sitt liv på mentalsjukhus.

En rak, saklig och inte speciellt kontroversiell dokumentär som aldrig riktigt lyfter eller får en att vilja veta mer om huvudpersonen.

3 akvareller av 6