Som ett verklighetens Spinal Tap får vi följa pudelrockarna Anvils desperata försök att komma tillbaka till de stora arenor de delade med Scorpions, Whitesnake och Bon Jovi under det tidiga 80-talet. Sångaren Lips brinner för sin musik, men saknar förankring i verkligheten. Det är kontrasterna som gör filmen: 20 000 på arenan i Tokyo följs av spelningar för några få hundra (i lokaler som sväljer 10 000, no less), trummisen Robbs tillbakalutade motpol till den entusiastiske Lips, och Lips syskon, vilka alla nått akademiska framgångar som läkare och advokater (and business executives).
Så värst gripande är det inte, men kul.
3 strängar av 6
